Kåseri: Vad man kan ta med sig efter fyra sokratiska panelsamtal på Göteborgs Litteraturhus

 

1.

Sokratiska panelsamtal går till såhär. Man tar en personlig berättelse och lirkar därifrån ut allmängiltiga principer. En berättar, ett par hjälper till att förtydliga och förallmängiltiga, och en antecknar. Publiken gör invändningar; antecknaren drar pilar och blandar engelska och svenska hysteriskt på whiteboarden.

 

2.

Principerna man nått fram till torde vara samma oavsett avstampsberättelse. (Teoretiskt sett. Och med lite övning.) Målet är att få några förklarande definitioner av mångbottnade begrepp, t.ex. ”praktisk visdom”. Målet är att få med sig principer att applicera nästa gång man är i en situation som efterfrågar det.

 

3.

Vår serie i vår behandlade alltså kardinaldygderna. Mod, rättrådighet, måttfullhet och praktisk visdom. Oftast förekommande deltagare var Konstantin Bratičević, Matthew Nowachek, Joshua Bronson samt undertecknad. Gästspelare var Charlotte Fri, Channa Riedel, Pernilla Abrahamsson, Ludvig Lindelöf, Ida Hallgren och David Norlin. De personliga berättelserna kom konstant från Konstantin.

 

Josh och Matt är amerikaner. Det var därför det blev sådär språkmixat. Tackochlov.

 

4.

Kardinaldygderna är inte vilka dygder som helst. Det finns många dygder, sa jag som introduktion varje kväll – t.ex. tålamod eller det som heter resilience på engelska; förmågan att studsa tillbaka vid motgångar. Men just kardinaldygderna är mer än bara sådant vars närvaro i våra val och beteenden gör oss till bättre vänner, föräldrar, kollegor, innovatörer, kockar, flygledare osv. (Bättre människor, kort sagt.) Kardinaldygderna sägs också leda till eudaimonia, dvs. blomstring. Human flourishing. Så. Det är en bra idé att veta lite om dem.

 

5.

Vi började med mod. Mod är så att säga dygden mellan feghet och dumdristighet. Konstantin exemplifierade detta genom att berätta om hur han hade tackat ja till att ställa upp som panelist för en sokratisk panel på Göteborgs Litteraturhus. Från detta såg vi för det första att man behöver vara rädd för att vara modig. Något ska stå på spel, men ett värdigt mål ska siktas på andra sidan elden. (Att springa över gatan 50 meter från övergångsstället bara för att ens liv står på spel är t.ex. inget exempel på värdigt mod.) Mod är att stå ut, trots skräcken, för ett högre ändamål än ens eget lilla egos skull.

 

 

6.

När vi kom till rättrådighet berättade Konstantin om hur han en gång i gymnasiet ingripit i en mobbningssituation. En kille hade gett sig på två lite mindre flera gånger, och en dag fick Konstantin, som var störst av alla, nog. (Han ”la ner killen på golvet”, förf. anm.) Men än idag, nästan ett sekel senare, undrar han om han verkligen gjorde rätt. Var det verkligen justice?

 

 

Rättrådighet ger balans åt disharmoni. Det börjar där – i något som inte är som det ska. Rättrådighet är en saknad och en längtan.

 

7.

När det blev dags för måttfullhet skulle Pernilla åka på någon tjänsteresa eller så och hon var egentligen den enda som direkt tyckte att ämnet lät jättekul. Jag, som ofta äter upp pralinerna på en gång (eller leverpastejen, osten eller något annat som är lika outsägligt gott men som jag egentligen inte mår så bra av) kände mig så att säga lite oförberedd. Helt onödigt. Nästan kriminellt otillitsfullt. Med den publiken och den panelen blir vad som helst filosofi.

 

 

Måttfullhet: när medelvägen verkligen är gyllene. Och det där fantastiska citatet från Malin i publiken: ”Making Sweden lagom again”.

 

8.

Varför gör vi detta över huvud taget? Frågade jag retoriskt. Jo, för att vi har en vision. Det här är början på något stort. Det vet du. Vår tid är nu. Det har redan börjat.

 

9.

praktisk visdom-kvällen berättade Konstantin om beslutet att låta avliva sin gamla och sjuka katt. Vi såg ganska snabbt att praktisk visdom behöver de andra kardinaldygderna – den vilar på dem som på stadiga pelare. Platon, apropå det, såg det som att den mänskliga själen består av tre delar: drift, vilja och förnuft. Måttfullhet är liksom driftens dygd; mod är viljans och förnuftet bör styras av visdom. Förnuftet är kusken och driften och viljan är hästarna som drar … En dygdig människa är en människa som är duktig på att vara människa. Men, som panelen sa – det krävs en del för att nå dit. Inte bara ålder. (You gotta kill some cats.)

 

Alldeles innan David Norlin avslutade evenemanget genom att läsa upp sin text om praktisk visdom (som för övrigt var lika smart och underfundig som allt den mannen gör) utropades förtjust att just sokratiska panelsamtal torde utgöra mycket bra väglag, riktning fronesis. Filosofisk praxis är vad vi behöver!

 

 

10.

Så sammanfattningen. Folk är filosofiska så det skriker om det. När deltagarna med blommor och applåder går av scenen och musiken sätts igång (vårens spellista var i huvudsak electroswing – finns här) är ingen på väg hem. Istället sipprar det ut prat överallt. Andfått spinns tanketrådar och flätas ihop. (Det kanske mest var jag som var andfådd. Jag blir lite hyper av sådana här tillställningar.)

 

11.

Så mycket man vill göra! Så många public events man vill ordna!

 

12.

Vi är tillbaka på Göteborgs Litteraturhus onsdag 13 september, följt av minst 7-8 onsdagar och torsdagar till. Möjligtvis också någon fredag. Det blir sokratiska paneler (något om tro och vetande? Eller en panel som filopraxar en teori av något slag?), en och annan föreläsning (t.ex. om C.G. Jung och MBTI, där du anmäler dig på förhand och ser till att ha gjort testet på www.41q.com för att få ut mesta möjliga av kvällen), workshops för föräldrar och/eller lärare, och helt enkelt en sådan där grym kväll som varvar live jazz med spoken word, salta pinnar och rött vin. Filosofiskt först och främst, förstås. Visdomssökande. Välvilligt och generöst. Ty …

 

Filosofi är vad vi behöver.