Filosoficafé Frölunda Bibliotek 4 november 2025: Yttrandefrihet och EMPATI

Filosofisk praxis är filosofi utanför akademin – filosofi i skola, vård, företag, bibliotek. Det kan vara enskilda samtal, eller, som här, sokratiska gruppsamtal med en filosof som samtalsledare. ’Sokratisk’ betyder här att vi ställer öppna, visdomssökande frågor om det tema vi ska undersöka. Temat kan vara i stort sett vad som helst som det är svårt att söka upp och få ett enhälligt svar på – t.ex. frihet, mod, arbete, visdom, eller ett gott liv.


(Men inte t.ex. ”Hur långt är det från Göteborg till Stockholm?”)


Idén med undersökande gruppsamtal är att kunna spåra tankens utveckling: Vi vill kunna säga, titta, här började vi, och här råkade vi på några hinder, eller faror (🙂), och sen kom vi hit. Såhär ser landskapet ut nu, och där är horisonten.

Just i år har Göteborgs Stad yttrandefrihet som tema under hösten. Vi har tre tillfällen tillsammans, med tre underteman: empati, respekt, och moral.


Samtalsledare är Miriam van der Valk från Filoprax, Göteborgs Filosofiska Praktik. Att leda undersökande gruppsamtal är bland det roligaste hon vet. Här följer ett referat från anteckningar och minne, med viss konstnärlig frihet.


_____________________________________


Filosofi. Vad betyder det? Sofia är visdomens gudinna. Och filia är vänskaplig kärlek på grekiska. (De andra kärlekssorterna är eros; den erotiska kärleken, och agape; den allmänmänskliga, universella kärleken.) Så, vi ska vän med visdomen. Hur gör man då? Man ringer och kollar hur det är ibland. Och svarar när visdomen själv ringer! Och går en promenad tillsammans och pratar om allt.

Men, vad är visdom? Om man tänker sig en vis gammal gubbe eller gumma – vad där det de kan? Vad är det de gör?

… De ”hetsar inte upp sig i onödan…”
Men: de hetsar upp sig i ”nödan” – poängen är inte att aldrig hetsa upp sig, eller att inte ha några känslor alls. De gamla grekerna sa såhär:

Att bli arg är ingen konst
– det kan vem som helst bli.
Men att bli arg av rätt anledning
och vid rätt tidpunkt
och med rätt konsekvenser
– det är en konst.

Det är kanske den konsten den visa gumman och gubben kan, och som vi ska sikta på här idag.

Idag ska vi prata om två saker: Yttrandefrihet, och empati. Vi börjar med yttrandefrihet.

Vad är yttrandefrihet? Vi testar några teser. ”Att kunna säga eller skriva vad man vill utan fara för sitt liv.”

Kanske kan vi göra det ännu bredare: ”Att kunna säga eller skriva vad man vill, och kunna fortsätta leva som vanligt.”

Vad sägs om det?

I Sverige har vi inte full yttrandefrihet. Hets mot folkgrupp, till exempel. Det är ett brott. Och Förtal. Och Olaga hot. Och det är här i yttrandefrihetens gränsland vi ska befinna oss idag, i samtalet om empati.

Vad är empati? Em betyder i, och patos är den där inlevelsen, känslan, passionen. Att vara i känslan, alltså. Och empati brukar också betyda att vi är i någon annans känsla.

Är det inte lite lustigt? Empati är att känna någon annans känsla.

Relaterade koncept är t.ex. sympati – där ”sym” betyder ”tillsammans”; alltså tillsammans i känslan, och medkänsla, som heter compassion på engelska: ”com” betyder med; det är precis samma ord.

Om empati menar en del – bland annat en autismforskare – att det går att skilja på affektiv och kognitiv empati. Autister är ofta överempatiska, i betydelsen ”känna någon annans känslor”, direkt och så starkt och tydligt att det inte går att skilja mellan de egna och den andras känslor. Tänk t.ex. barnet som direkt och tydligt känner mammans rädsla, sorg, glädje eller ilska. Det är affektiv empati. Den kognitiva empatin handlar om att begripa varför mamma är rädd, ledsen, glad eller arg. Kognitiv empati behöver man lära sig, och det kan ta längre tid för autister, menar vissa forskare.

Är det någon skillnad på kognitiv empati och sympati? Är kognitiv empati och sympati kanske samma sak?

…Man kan sympatisera med någons idé eller kamp, utan att för den sakens skull känna den andres känslor; att affektiv-empatiskt dela deras emotionella upplevelse. Att sympatisera är att förstå, stödja eller hålla med om. Men någon kan ha övertygat mig – de kan ha ryckt med mig, kanske till och med skådespelat fram en respons och handlingskraft hos mig, som en skicklig retoriker. Det är något helt annat än empati, eller hur?

Empati = att känna någon annans känslor. Att vara ”i patos”.

Men, vad händer sen? Vad gör man? Vad bör man göra? Vad är empatiska handlingar?

…Föreställ er världens mest empatiska människa – som alltså känner alla andras känslor lika starkt som om det var hens egna – i världens största köpcentrum. Det låter förfärligt! Det låter handlingsförlamande. Går det att göra något alls?

Kan man ens tala om ”empatiska handlingar”?

Varför ska man ens ha empati?
Vad är bra med empati?
Vad är det bra för?
Vad menar vi när vi säger att vi vill ha ett mer empatiskt samhälle? Att folk ska vara mer empatiska?
Menar vi att vi ska bli snällare, mer förstående? Men man kan inte ryckas med och stödja allas kamper.

Sympati och empati är inte samma sak.

Empati hänger kanske ihop med visdom. Tänk den vise gamle gubben eller gumman – de kan känna den visdomssökande besökarens känslor, men de sympatiserar inte nödvändigtvis med hens kamp.

<3

…Kan man lära sig bli mer empatisk? Kan man bli bättre på empati? Hur skulle man göra?

…Man kan ju ha fel om sig själv. Man kan projicera sig själv på någon annan, och tro att man empatisk, fastän man inte är det. Tänk t.ex. kollegan som kommer in på jobbet och berättar att hen ska skiljas. De andra kollegorna kommer fram för att trösta, peppa och krama. Men reaktionen stämde inte alls – kollegan var glad åt att skiljas! Om de andra kollegorna var empatiska på riktigt, hade de lett och sagt grattis.

…Eller tänk ett annat scenario: Kollegan kommer in på jobbet och berättar att de ska skiljas. De andra kollegorna kommer fram och säger, jaha! Typiskt dig. Du vill bara ha någon yngre! Tydligen tycker du inte att … Och så vidare. Men reaktionen stämde inte alls – vad kollegan ville och tyckte var det ingen som hade frågat.

Är det gynnsamt att föreställa sig en uppdelning i affektiv och kognitiv empati?
Vad är det som är svårt med empati?
Vad gör empati – vad gör empati med den som empatiserar, och vad gör det med den som empatiseras med?

Är ens öppenhet för affektiv empati statisk, eller kan den utvecklas?
Kan man kalla det öppenhet? Går det att ”stänga av” sin affektiva empati – eller gäller det bara att jobba med sin visdom?

Är det samma med ens fallenhet för att lära sig kognitiv empati?

Nog kan alla lära sig att ställa frågor för att förstå sina medmänniskor…

En gång var jag med min lilla dotter på en öppen förskola. Där fanns en förälder med ett barn som kanske var 1 år gammal. Barnet ville läsa en bok. Nej, sa föräldern, inte den boken – den har vi redan läst. Just därför! Sa hon som jobbade där; försökte hjälpa till, försökte hjälpa föräldern se och validera barnets önskan att läsa samma bok en gång till.

Är empati att se och validera? Validering, läser jag på nätet, skapar trygghet, stärker relationer, underlättar känslomässig reglering – genom att visa att dina känslor och upplevelser är förståeliga och viktiga.

…I så fall: Kan ChatGTP empatisera? AI kan vara väldigt bra på att validera! ChatGPT svarar dig precis i den ton du ställer dina frågor. 

Vad ska vi tänka om empati och AI? Vilka frågor ska vi ställa? Är det viktigt att tänka på empati och AI? Varför?

Förresten: Kan man ha empati med en karaktär i en bok, eller i en film? Eller med någon som är död? Hur då?

Vad är empati?

🙂

När är empati svårt?
Är det svårt att ha empati med någon man inte tycker om? Varför då?

Tänk att du sitter på akuten (låtsas just nu att du är där, bara; du har inget vårdbehov i just det här tankeexperimentet) och du sitter bredvid en man som gråter bittert. Du förstår att det är allvarligt ställt med hans fru, och han är mycket rädd och ledsen. Du hämtar näsdukar och ett glas vatten åt honom, kanske håller honom över ryggen och axlarna. Du tröstar det lilla som går – du känner hans sorg och smärta, och sitter bredvid som hans medmänniska.
… Senare visar det sig att han är högt uppsatt nazist (eller något annat, fyll i själv!).
Vad händer med dig då? Blir du rädd? Arg? Känner du dig …lurad? Varför då?

Är det svårt att ha empati när man själv lider? Det tror jag. Det är som att man inte kan … ta in mer när man mår jättedåligt; även om man skulle vilja känna med någon annan, är det som att ens egen smärta eller panik stänger en inne.

…Kan någon annans empati med mig när jag lider vara en del i att jag lider mindre, och därmed kan känna empati med andra igen?

…Tänk dig vännen som fastnat i en riktigt jobbig separation. Hen är som fullständigt låst; ältar, våndas, kan inte se någon framtid. …Så kommer världens mest empatiska vän. Vad säger hen? Vad gör hen? Kanske säger: Herregud så fruktansvärt du har det. Det är ju helt förjävligt.

<3

Och sen?
Vad händer sen?
Vad är nästa steg i ”den empatiska processen”?

Och hur hänger empati ihop med yttrandefrihet?
Är det så att hets mot folkgrupp, olaga hot och förtal helt enkelt är yttrandefrihet utan empati?


Tack till er som var med på Frölunda Bibliotek 4 november! Vi ses nästa gång – ser fram mot det.

_____________________________________

Riktigt spännande filosofiska teman kan man återkomma till ofta – kanske bör man återanknyta till centrala teman med något års mellanrum. Då kan du också se hur mycket du utvecklats; hur dina tankar och din värld växer.

Vilka är dina centrala teman? Frihet är kanske en. Och ansvar! De hänger ihop. Och tillit – hur fortsätter du när läget är illa? Mod. Tro och vetande. Arbete. Ett gott liv. Empati. Respekt. Mening och tomhet. Liv, död – vad vill du prata om där?

Filosofi är vad vi behöver.