Filosoficafé Frölunda Bibliotek 11 november 2025: Yttrandefrihet och RESPEKT

Filosofisk praxis är filosofi utanför akademin – filosofi i skola, vård, företag, bibliotek. Det kan vara enskilda samtal, eller, som här, sokratiska gruppsamtal med en filosof som samtalsledare. ’Sokratisk’ betyder här att vi ställer öppna, visdomssökande frågor om det tema vi ska undersöka. Temat kan vara i stort sett vad som helst som det är svårt att söka upp och få ett enhälligt svar på – t.ex. frihet, mod, arbete, visdom, eller ett gott liv.


(Men inte t.ex. ”Hur långt är det från Göteborg till Stockholm?”)


Idén med undersökande gruppsamtal är att kunna spåra tankens utveckling: Vi vill kunna säga, titta, här började vi, och här råkade vi på några hinder, eller faror (🙂), och sen kom vi hit. Såhär ser landskapet ut nu, och där är horisonten.

Just i år har Göteborgs Stad yttrandefrihet som tema under hösten. Vi har tre tillfällen tillsammans, med tre underteman: empati, respekt, och moral.

Samtalsledare är Miriam van der Valk från Filoprax, Göteborgs Filosofiska Praktik. Att leda undersökande gruppsamtal är bland det roligaste hon vet. Här följer ett referat från anteckningar och minne, med viss konstnärlig frihet.


_____________________________________


Filosofi. Vad betyder det? Sofia är visdomens gudinna. Och filia är vänskaplig kärlek på grekiska. (De andra kärlekssorterna är eros; den erotiska kärleken, och agape; den allmänmänskliga, universella kärleken.) Så, vi ska vara vän med visdomen. Hur gör man då? Man ringer och kollar hur det är ibland. Och svarar när visdomen själv ringer! Och går en promenad tillsammans och pratar om allt.

Men, vad är visdom? Om man tänker sig en vis gammal gubbe eller gumma – vad där det de kan? Vad är det de gör?

… De ”hetsar inte upp sig i onödan…”
Men: de hetsar upp sig i ”nödan” – poängen är inte att aldrig hetsa upp sig, eller att inte ha några känslor alls. De gamla grekerna sa såhär:

Att bli arg är ingen konst
– det kan vem som helst bli.
Men att bli arg av rätt anledning
och vid rätt tidpunkt
och med rätt konsekvenser
– det är en konst.

Det är kanske den konsten den visa gumman och gubben kan, och som vi ska sikta på här idag.

Idag ska vi prata om två saker: Yttrandefrihet, och respekt. Vi börjar med en liten sammanfattande påminnelse om vad vi pratade om förra gången, ty allt hänger ihop.

🙂

Vi började med att fråga vad yttrandefrihet är.
”Att kunna säga eller skriva vad man vill utan fara för sitt liv.”
”Att kunna säga eller skriva vad man vill, och kunna fortsätta leva som vanligt.”

Vad sägs om det?

I Sverige har vi inte full yttrandefrihet. Hets mot folkgrupp, till exempel. Det är ett brott. Och Förtal. Och Olaga hot. Och det var här i yttrandefrihetens gränsland vi befann oss i samtalet om empati.

Vad är empati? Em betyder i, och patos är den där inlevelsen, känslan, passionen. Att vara i känslan, alltså. Och empati brukar också betyda att vi är i någon annans känsla.

Är det inte lite lustigt? Empati är att känna någon annans känsla.

Relaterade koncept är t.ex. sympati – där ”sym” betyder ”tillsammans”; alltså tillsammans i känslan, och medkänsla, som heter compassion på engelska: ”com” betyder med; det är precis samma ord.

Om empati menar en del att det går att skilja på affektiv och kognitiv empati. Affektiv empati tänker man sig är medfödd, medan kognitiv empati är inlärd.

Möjligen kändes det som att kognitiv empati och sympati är ungefär samma sak. När man sympatiserar med någons kamp eller idé förstår man den, stödjer och kämpar tillsammans.

…Vi tog upp patos kamrat logos, som betyder ord eller tal, logik och förnuft, och vi såg hur de båda tillsammans kan skapa retorik som skulle kunna övertyga eller övertala vem som helst; få någon att sympatisera med deras kamp. Vi noterade möjligheten att det är den sortens retoriska validering som ChatGPT eller annan AI ger sina användare.

…Vi föreställde oss att en vis gubbe eller gumma skulle kunna ha empati – dvs. känna en gästs känslor direkt och starkt, utan att för den sakens skull nödvändigtvis sympatisera med deras idé eller kamp.

Det är kanske till och med så att empati kräver visdom! Hur annars ska man veta hur man ska agera?

…Och sen kom vi till dagens tema: RESPEKT.

Det är många som vill ha respekt. Ni vet den där låten? R-E-S-P-E-C-T. All I want is a little respect…
Men vad är det man vill ha då?

En gång var jag med min lilla dotter, som då var ca 1 år, på kalas. Värdparet hade också en dotter på ca 1 år, och barnen satt på golvet tillsammans, med de vuxna runt omkring. En av gästerna – en man i 50-årsåldern – kommenterade barnen hela tiden. Om värdparets dotter sa han att hon hade fått så långt hår, och lekte så fint, etc. Om min dotter sa han att hon såg så sur ut, inte hade lett en enda gång. Han kallade henne också ”han” flera gånger. Jag var så rasande att jag höll på att börja gråta. Jag satte mig i ett annat rum med min dotter, och efter ett tag gick vi hem. Jag hämnades efteråt genom att skriva en liten text om respekt.

Men: Var det respekt det handlade om?
Vad är respekt?
Var det respekt för min dotter som saknades?
Saknade jag respekt för min dotter …?
Skulle jag ha gjort något annat?

Hur vänder man en situation så att den blir mer respektfull?

En annan gång gick jag och min stora dotter, då också runt 1 år gammal, på informationsträff på en förskola. Det var vinter och kallt och när vi kom in tog jag av henne vantarna. Fröken lutade sig fram och tittade på min dotter och sa, tog hon bara av dig vantarna sådär?! Fröken lät som att jag hade varit otroligt respektlös – hanterat min dotter som en docka… Jag skämdes och förstod att respekt inte är enkelt, och något man behöver öva på.

Är respekt svårt?
Är det svårt att vara respektfull?
Hur hade fröken kunnat hjälpa mig bli mer respektfull på ett lite mer respektfullt sätt?

Vad är respekt?

…Om vi tittar på ordet, blir det såhär:
Re = åter, igen, en gång till
Spekt = samma rot som spektakel, spektrum, och engelskans spectacles; det handlar om vision

Med andra ord: Respekt är att titta en gång till. Inte köra över. Inte köra förbi. Stanna, och titta en gång till.

Fint va?

Om man googlar ordet, kan man läsa att det finns tre sorters respekt:
1. Fruktan (som sjömannens respekt för havet)
2. Observantia (som i allas lika värde; en moralisk respekt)
3. Reverentia (som i ödmjukande vördnad)

…Om vi ska koppla respekt till yttrandefrihet, kan vi tänka oss att prata om respektfulla yttranden, eller om frihet: friheten att välja; att bestämma själv vad man ska säga; att ta ansvar själv.

Kanske Observantia är det vi oftast menar när vi pratar om respekt. Att bli sedd och validerad. ChatGPT/AI är expert på att validera. Är ChatGPT/AI respektfull? Ja, så kan det vara! Respektfull, men inte empatisk. I så fall vet vi att respekt är något man kan lära sig.

Reverentia vill en del ha. Och en del är jättebra på att ge det: people pleasers. Men de kör över sig själva.
…People pleasers har inte tillräckligt med självrespekt. Är det så?

…

En del säger, respektera reglerna!
Men det kan ju vara förfärliga regler; regler som inte är värda respekt.
Regeln kan ju vara att ”alla som heter Miriam ska betala 1 000 kr i inträde för att få komma in på biblioteket”.
Regeln kan ju vara att ”alla som heter Miriam ska få 1 000 kr om de kommer in på biblioteket”…

Saker måste ju vara värda respekt.

Vad är värt respekt?

Om respekt är att ”titta en gång till”; att se och validera …
Ska man respektera nån som vill gå omkring och visa rumpan?
Ska man respektera den som säger, respektera att jag är sån här! Respektera att jag inte menar vad jag säger eller säger vad jag menar! Jag ber dig respektfullt att dra åt helvete!

…Alain de Botton har ett litet klipp på youtube där han säger nånting i stil med att när barn skriker ”jag hatar dig!” till föräldrarna, tänker man att de kanske är trötta, kanske hungriga … Men så tänker vi inte om vuxna som skriker samma.

Varför?

…Kanske för att vuxna kan vara ansvariga. Frihet och ansvar hänger ihop. Yttrandefrihet och yttrandeansvar. Om vi tänker oss total frihet … Det är KAOS; en vild hingst. KOSMOS är det tyglade kaoset. Vi har frihet att säga vad vi vill, men vi behöver tyglar för att inte löpa amok.

Filosofi är tankens tyglar.

<3

Man ska mena vad man säger, och säga vad man menar. Eller? Hur gör man det på ett respektfullt sätt? Och hur är man respektfull mot någon man inte gillar? Om man är helt säker på att nån är jättedum och inte förtjänar respekt – ska man inte kunna håna den lite då?

…Det låter inte respektfullt, nej.

Hur känner man igen en situation som inte är respektfull?
Hur kan man, liksom, injicera respekt i en respektlös situation?

Vad skulle en riktigt vis person säga eller göra?

…Bli arg?
Är det rätt anledning?
Är det rätt tillfälle?
Blir det rätt konsekvenser?

En till fråga:
Hur känns respekt?

Respekt lyfter. Lugnar. Skapar tillförlitlighet. Skapar ansvar.

”Barn ska få respekt. Vuxna ska ha det.”

…Men om man inte har det, vad gör man då?
Vad gör man om man saknar självrespekt?
Vad för slags brott är det att sakna självrespekt – är det ett brott mot ansvaret för en själv?

Hur lär man sig respekt?

…Om man är otroligt trött på sig själv – man skäms, har skuldkänslor – igen funkar ingenting, vad är det för fel på mig, varför håller jag alltid på såhär, skit … Det vill säga, man kör över sig själv, gång på gång. Man stannar inte och tittar en gång till, varsamt och noga och kärleksfullt.

Hur kan man öka sin självrespekt? Ska man?
Vad är bra med respekt eller självrespekt – hur kan respekt hjälpa?

Kan man ge någon en respektfull kalldusch?

🙂

…Jag har en vän som jobbar på universitetet. De hade haft något slags seminarium om akademisk frihet. Tillställningen fick avbrytas på grund av demonstranter. I tidningen stod det efteråt: ”Demonstranterna utnyttjade sin yttrandefrihet”.

Utnyttjade sin frihet – är det inte aningen oxymoronskt?
Var det yttrandefrihet utan respekt? Utan observantia – allas lika värde. Vad är det för värde vi pratar om? Vad är värdefullt och värt respekt?
…Kanske är det bara detta enkla: kapaciteten att vara fri, och därmed ansvarig.
Det gäller barn såväl som vuxna.

(Var det yttrandefrihet utan empati?)

…

Det verkar som att det är enklare att säga vad som inte är respektfullt. Till exempel: folk som välter gravstenar är inte respektfulla. De respekterar inte de döda, och det är fel att inte respektera de döda. Men varför tycker vi att det är fel?

…Det måste väl vara för att respekt är något vi verkligen vill ha i vårt samhälle.
Respekt är en värdering.
Var och en måste välja att prioritera den.
Eller?

Hör här:

Vuxen: Jag ber dig respektfullt att hålla dig borta.
Barn: Jag ber dig respektfullt att låta mig välja själv.
Vuxen: Då kommer jag att bli arg på dig.
Barn: Arg kan vem som helst bli – det är ingen konst. Men att bli arg av rätt anledning …

🙂

Tusen tack till alla som kom på filosoficafé på Frölunda Bibliotek 11 november!

_____________________________________

Riktigt spännande filosofiska teman kan man återkomma till ofta – kanske bör man återanknyta till centrala teman med något års mellanrum. Då kan du också se hur mycket du utvecklats; hur dina tankar och din värld växer.

Vilka är dina centrala teman? Frihet är kanske en. Och ansvar! De hänger ihop. Och tillit – hur fortsätter du när läget är illa? Mod. Tro och vetande. Arbete. Ett gott liv. Empati. Respekt. Mening och tomhet. Liv, död – vad vill du prata om där?