Filosofiska samtal är samtal med en filosof som har akademiska examina i filosofi samt påbyggnadsutbildning i samtalsteknik och existentiell dialog. Filosofen du pratar med har tystnadsplikt. Filosofiska samtal är inte terapi, men de kan ha terapeutisk effekt.

Filosofiska samtal är för dig som

  • förmodligen gått i terapi någon gång och kanske går hos en psykolog just nu
  • gillar att fundera – över tankar, känslor, självbilder, världsbilder, psykologi, etik och meningen med alltihop
  • vill vara dig själv; intensiv, komplex och driven, men du har fått nog av att så mycket tid och energi går åt till drama och ångesthantering

Miriam van der Valk är Master of Philosophy (Universiteit van Amsterdam, Nederländerna, 2006) certifierad Philosophical Counselor (American Philosophical Practitioners’ Association, New York, 2014) och samtalsledare för deliberativ och sokratisk dialog. Hon har diplom för konflikthantering och jämlika samtal (Sensus, 2015), har studerat filosofi med barn (Luleå Tekniska Universitet, 2015) samt psykologi för coacher (InterGifted, 2018). Samtal förs via Zoom, Skype eller liknande, eller på plats i Göteborg.

”Under många år led jag av … jag vet inte vad jag ska kalla det. Psykisk ohälsa, kanske. Jag var instabil. Kunde ofta reagera starkt. Mycket starkare än många andra, märkte jag. Intensiv har jag alltid varit. Intensiteten spelade in, men det var något annat också. Minsta lilla grej kunde förstöra en hel dag – det tog lång tid för mig att komma tillbaka i balans. Skuld och skam funderade jag mycket på också. Mitt ’self-talk’ handlade ofta om min skuld och min skam, och hur jag kämpade med de känslorna.

I början av 2000-talet bodde jag på Nya Zeeland. En gång hade de en statlig informationskampanj om mental health; affischer längs vägarna och korta filmer under reklampausen på TV. En av fyra drabbas, stod det. One in four. Människorna på bilderna såg liksom tillslutna ut – tillsammans med andra men ändå ensamma …

25 % är många, tänkte jag.

Och jag kände att jag var en av dem.

Jag studerade filosofi på universitetet och fick KBT, kognitiv beteende-terapi, via studenthälsan. Terapeuten var fantastisk. Lesley hette hon. Jag lärde mig mycket.

Något år senare dog min pappa, efter en lång tids sjukdom. Jag flyttade från Nya Zeeland till Holland – hans land – för att läsa mer filosofi. Det var en svår tid. Jag led av sorg och allmänt patos, och snart mådde jag riktigt dåligt. Började gå hos en ny terapeut. Psykodynamisk snarare än KBT denna gång. Jag hade tendenser åt borderline; emotionell instabilitet. Ingen diagnos, men tendenser.

Terapeuten hette Mrs. S. Hos henne gick jag ett år. Jag pluggade samtidigt, fick bra betyg. Sedan flyttade jag tillbaka till Sverige.

Efter några år fick jag mitt första barn. När hon var liten började jag plötsligt bli rädd för sjukdomar – inte för hennes del, utan för min egen. Det var mycket obehagligt, och jag ville inte att min lilla dotter skulle påverkas av hur jag mådde … Jag sökte hjälp via Vårdcentralen, och fick träffa en psykolog, Nasrin. Hos henne gick jag av och till i flera år. Underbara Nasrin.

Samtidigt jobbade jag på som vanligt – det märktes nog inte särskilt mycket på utsidan. Men visst gömde jag mig och grät i badrummet på kontoret under svåra dagar.

Så under vintern 2012-13 hände något. Jag fick ångesternas ångest och samtidigt influensa. Mitt under febertopparna skrev jag i min dagbok. Jag skrev och skrev, namngav, definierade, avgränsade, filosoferade som jag övat så länge och gjort till en vana – denna gång om mina egna känslor och upplevelser.

När jag kom ut på andra sidan, så att säga, visste jag att något hade släppt. Sedan dess har jag inte varit rädd för nästa ångestattack. Och de tillfällen när tendenserna till emotionell instabilitet gjort sig påmind – för några sådana tillfällen har det varit – har de inte stannat särskilt länge.

Filosofi kan skingra dimma. A lucid view of the darkest situation, sa Sartre vid något tillfälle, implies that the situation is thinkable … Filosofi kan vara det som lyser upp, så att man kan se klarare.

Det senaste decenniet har jag läst och filosoferat om sådant som anknytningsstilar, känslomässiga trauman och utvecklingsfaser, medberoende, psykoanalytiska teorier, kognitiva funktioner, tankar och känslor, intuition, somatiska praktiker, polyvagal teori, högkänslighet, högintensitet, särskild begåvning och alla sätt som den kan förvanskas, etik och värderingar, vänskap och kärlek, uppfattningar jag har om mig själv och världen jag lever i (uppfattningar som jag bara är vagt medveten om), meningen med livet, rationalitet och andlighet, kreativitet, upplevelser och tolkning.  

Att reflektera över sakernas tillstånd är att flyga ut en sväng; titta från ett annat håll. Se lite mer. Ett lite vidare perspektiv. Få syn på mönster. Sedan vänder blicken tillbaka, som en boomerang, så att den nya informationen kan hjälpa till att uppdatera systemet. Psykisk ohälsa, så som jag ser saken, är den ultimata utmaningen – att lida av psykisk ohälsa är som vara fastlåst i sin egen upplevelse. Fastlåst i sitt eget perspektiv.

Vad är hälsa? Om hälsa krävs för att blomstra – det där de gamla grekerna kallade eudaimoni – så, ja, då kan det vara värt att fundera över vad det betyder.

Börja föreställa dig hur ditt liv skulle kunna vara … Din gyllene tid. 🙂

Jag kanske kan hjälpa dig på vägen.”  


Skriv till kontakt (at) filoprax.se, så bokar vi en tid.

Se också Samtal / Counseling



FILOSOFI ÄR VAD VI BEHÖVER.
___________________________